Det är få städer i Sverige som är vackrare. Korsvirkeshus, rosor och kullersten drar horder av turister till den pittoreska stadskärnan. Den mystiska auran, underhållen av såväl fakta som fiktion (Gryningspyromanen och Wallander) drar ännu fler. Den ständigt närvarande kulturen, konsten och det osvenska klimatet gör bilden av Ystad som turiststad perfekt.
Och staden ÄR verkligen en idyll! Förutom att ett hus brinner då och då så lever invånarna tryggt och vackert i sina villaträdgårdar och välvårdade bostadsrätter. På min morgonpromenad med Fari möter jag andra hundägare och byter några ord. Vi ser på varandra med välvilliga, öppna ögon; rädslan är långt borta.
En levande stad är dock aldrig ett museum. Sorgen blir inte mindre för att man bor i en idyll, inte heller blir glädjen större. Där det finns människor lever alltid ytterligheterna bredvid varandra: ensamhet och gemenskap, skönhet och pragmatik, det vilda och det organiserade.
Här är några bilder jag tog idag den 26 juli 2012:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar