Kaosets välsignelse

Just nu är mycket kaotiskt. När allting drar igång igen efter ett långt sommaruppehåll, då kommer allting på en gång, och man hinner liksom inte med. Hela sommaren har man gått och skrotat, gjort saker i sin egen takt (vilket betyder långsam takt) och ägnat väldigt mycket tid åt att bara vara med sig själv. Sedan ska plötsligt allting fungera. Jobb, relationer, engagemang. Kanske inte på en gång, men åtminstone på en vecka.
Det fixar inte jag. Det är mycket som hänger i luften just nu.

Då försöker jag minnas att så här har det ju varit förr. Livet har varit rörigt och lätt okontrollerbart, men det har ju alltid löst sig tidigare. Det lilla kaoset påminner mig om det stora - på något sätt löser det sig.

 Här lite blandade bilder från sista dagen på semestern:

Ungersk rapsodi VI - Jag betygsätter toaletter

Naturligtvis måste jag betygsätta några av de toaletter jag besökte i Budapest. Överlag var kvalitén mycket bra, men organisationen något annorlunda än hemma. I Sverige är man t.ex. van vid att restauranger och caféer alltid har en toalett som man som gäst kan besöka kostnadsfritt. Så var inte fallet i Ungern, utan man fick vara beredd att betala för sig. Å andra sidan fanns gratis bajamajor utplacerade överallt - ett bra sätt att förhindra att folk använder parker som toaletter - men dylika inrättningar brukar inte vara så kul.

Ett bra exempel på de offentliga betal-toaletterna är den som fanns vid båtuthyrningen i Városliget. För motsvarande fem kronor fick man en ren, fräsch, välutrustad toa. Betyget blir en klar 4. (Bilderna är tagna vid denna toa.)

Ett mindre kul alternativ var toan i Széchenyi, det stora termalbadet. Jag har tyvärr inga bilder därifrån eftersom jag inte ville utsätta kameran för den fuktiga miljön. Toaletten har nog varit fräsch en gång i tiden - kanske på sjuttiotalet - men nu var kakelplattorna mögliga, målarfärgen flagnad och allting bara allmänt sunkigt. En etta är allt jag kan ge i betyg. Den gick att använda, men det var knappt man ville sätta sig.

Ungersk rapsodi V - drömmar

I den stora parken Városliget finns en speciell skulptur. Den föreställer en munk vars namn ingen vet men som kommit att kallas Anonymus. Någon gång på 1100-talet skrev han Ungerns första historiebok och blev därmed en milstolpe i deras kulturhistoria. Statyn är bara drygt hundra år gammal och tydligt nationalromantisk. Munkens ansikte är dolt av dräktens huva för att markera att vi inte känner hans identitet.

Många vill fotograferas med honom för att få tur med sina studier och sitt skrivande, jag också.

Ungersk rapsodi IV - längs den fina gatan

Om man åker till platser som Disneyworld kan man möta helt perfekta gatubilder. Allt är välmålat och sprickfritt, rent och vackert. Välplanerat. I de verkliga människornas värld möter man i stället det imperfekta. Livet nöter på gatstenen och ogräset skapar sig ett eget utrymme. Det verkliga livet betyder sopor, avgaser och det oförutsägbara. För att vardagen ska fungera krävs praktiska arrangemang som kanske inte är så vackra i sig, men när man betänker deras funktion ser man en annan sorts skönhet däri.

Ungersk rapsodi III - hus

Överallt på vår planet lever människor sida vid sida men under mycket olika förhållanden. Definitionen på lycka och ett gott liv kan vara nog så knepig, men med blotta ögat kan man konstatera att det inte är lika för alla. I en stad som Budapest finns hela skalan från tiggeri till yttersta lyx. Ibland är murarna ytterst påtagliga, ibland osynliga.

 Oftast är det just ytterligheterna som fastnar på näthinnan: trashanken på gatan eller det eleganta palatset. Jag är däremot oerhört intresserad av det som finns i mitten.

Ungersk rapsodi II - mat

Vad är det bästa med att resa? Nya intryck? Vila? Sol och värme? Nöjen? Möta människor?

Anka, jasminris, svampstrudel
körsbär och päron.

Gulaschsoppa

Nej, MAT!!! Prisnivån i Ungern är bra mycket lägre än i Sverige, åtminstone vad gäller mitt favoritområde, vilket innebar att vi kunde unna oss precis vad vi ville ha. Här kommer några exempel:

Tiramisu

Gös, sallad med frön och kryddor

En sista kopp kaffe innan
det är dags att åka hem.

Ungersk rapsodi

Tillbaka i verkligheten. Jag och maken har haft en minisemester i Budapest - en stad som länge legat på min önskereselista. Jag har naturligtvis tagit en massa bilder och tänker komma ikapp med bloggandet genom att ägna de kommande inläggen åt ungerska reflektioner - en ungersk rapsodi.

An der schönen, blauen Donau

Kanske ska jag börja med lite typiska turistbilder. Budapest är ju en stad som rymmer massor med historia och pampiga byggnader, och vi hann ju naturligtvis inte mer än att skumma på ytan av allt som fanns att se. Romare, hunner, magyarer, dubbelmonarkin Österrike-Ungern, två världskrig, kommunistisk diktatur - det finns en tyngd i staden som gör sig påmind överallt. Jag bar med mig en ständig känsla av att jag såg saker som jag ändå inte SÅG. Som om det fanns flera berättelser utöver den officiella. Som om varje staty, kyrka, palats och gatsten hade mer än en sanning.

Kedjebron

Jag ska inte trötta ut någon med föreläsningar. Ibland behöver man få välja själv vilken fakta man ska fördjupa sig i och hur många lager man vill skala av. Här kommer några bilder:

Hjältarnas torg

På Slottshöjden med Pest i bakgrunden

Under kedjebron

Slottshöjden

Jag återkommer med fler bilder. Vill du lyssna på Franz Liszts Hungarian Rhapsody så finns den här.


I morgon är sommarlovet slut.

Apropå OS...

Så blev det äntligen guld för Sverige! Segling är en fin sport! Alla sporter som ger mig en möjlighet att lyssna på vår fina nationalsång  medan flaggan stiger mot skyn och det stockar sig i halsen, det är fina sporter.

OS är i övrigt en intressant spegel för tillståndet i vår värld. I år har alla nationer kvinnliga idrottare i sina trupper. Damboxning är nytt på programmet, medan konstsim endast finns för damer. (Beror det på att män är diskriminerade, eller är det så att manliga idrotter är högstatus medan typiskt kvinnliga är lågstatus?) Både rika och fattiga nationer är representerade, men jag tror inte så många av dem som tävlar i tex. fälttävlan är födda av arbetarföräldrar. De som är framgångsrika har arbetat hårt för att ta sig till OS. De är de främsta representanterna för sitt land och sin idrott, men jag kan inte låta bli att fundera hur många talanger det finns - både i vårt land och i resten av världen - som aldrig ens kommit i närheten av en träningslokal. Av många olika skäl.

Fäktning i OS 1896

Men årets OS visar att världen trots allt blivit bättre sedan spelen började för ett drygt sekel sedan. 1896 var en ganska europeisk historia. Endast USA, Australien och Chile (Tydligen är det inte ens helt säkert att Chile var med eftersom man då inte tänkte på att registrera deltagarnas nationstillhörighet.) representerade den utomeuropeiska världen. Kvinnligt deltagande fanns inte på kartan. Statare, fattigbönder och medellösa hade inget där att göra.

Så världen har blivit bättre! Det är visserligen inte ett paradis (och kommer nog aldrig att bli), men jag föredrar definitivt livsvillkoren 2012 framför 1896!

PS! Jag gör mina egna idrottsliga bedrifter: Jag sprang 6,5 km idag på 46 min. Det är LÅNGT ifrån elitstandard, men jag har aldrig sprungit så långt tidigare och är oerhört stolt.

Svenskarna och sommaren

"Inte ett moln så långt ögat kan nå, inte en droppe regn på flera dar." Så börjar en av de mest kända svenska allsångerna. Jag har ett lite komplicerat förhållande till Ledins dänga efter alla dessa skolavslutningar där den sjungits sönder av olika elevkörer - 22 år i skolans värld sätter sätter sina spår. Sedan är ju inte låten egentligen speciellt bra: enkla ackord och en trallvänlig melodi som man har hört förr. Så pass enkel att den kan framföras av skolkörer utan alltför mycket repetitioner.

Men så finns det något i den där texten som går rakt in i det svenska hjärtat. Den där första raden beskriver i sin enkelhet det vackraste en frusen nordbo kan tänka sig: en molnfri sommarhimmel med solsken som smälter permafrosten i ryggmärgen.

Endast vi som bor på de här nordliga breddgraderna kan i själen förstå hur mycket som ryms i ordet "sommar". Under mörka vintermånader väcker ordet de vackraste minnena vi har: det milda solskenet som smeker våra bara armar, doften av hav och blommor, fågelsång och humlesurr, hallonsaft och kanelbullar i skuggan av ett väldigt träd, gräset under bara fötter, hela världen sveps in i grönt... Och vi glömmer naturligtvis sommarens baksidor med mygg, fästingar, solsveda och pollenallergier.

Den svenska folksjälen har fler sånger som lovsjunger den heliga sommaren: "Sol, vind och vatten", "Ta mig till havet", "Visa vid vindens ängar" och alla dessa fantasiska visor av Taube - bara för att nämna ett litet urval. Det kommer dessutom alltid att skrivas nya eftersom vår kärlek till sommaren aldrig kommer att ta slut. Till och med några av kyrkans mest älskade psalmer handlar om sommaren, undrar om det ser likadant ut i t.ex. Frankrike eller Grekland?

Just nu är inte sommaren en dröm - den står fullmogen och flödande utanför min dörr, och hur mycket jag än hejar på Sverige så får det pågående OS stå tillbaka. Jag får höra om eventuella bedrifter i efterhand. För...

"Sommaren är kort. Det mesta regnar bort, men nu är den här, så ta för dig: solen skiner idag. Hösten kommer snart, det går med vindens fart. Så lita på mig: solen skiner kanske bara idag."

Smygehuk 1 augusti + jag betygsätter toaletter

Eftersom min bror med sambo är på besök här i Skåne gör vi en del turistprylar. Idag: Smygehuk, Sveriges sydligaste punkt.

Jag passade samtidigt på att göra en toalettspaning. Offentliga toalettbås brukar INTE vara kul, många betygsettor delas ut i samband med dylika besök. Båset vid den stora parkeringen i Smygehuk var dock en positiv överaskning. Det var en sådan där rostfri inredning, allt i ett. Nytt och välstädat, förutom golvet. Trångt, men allting utom varmvatten fanns där. En klar tvåa.