Ungersk rapsodi

Tillbaka i verkligheten. Jag och maken har haft en minisemester i Budapest - en stad som länge legat på min önskereselista. Jag har naturligtvis tagit en massa bilder och tänker komma ikapp med bloggandet genom att ägna de kommande inläggen åt ungerska reflektioner - en ungersk rapsodi.

An der schönen, blauen Donau

Kanske ska jag börja med lite typiska turistbilder. Budapest är ju en stad som rymmer massor med historia och pampiga byggnader, och vi hann ju naturligtvis inte mer än att skumma på ytan av allt som fanns att se. Romare, hunner, magyarer, dubbelmonarkin Österrike-Ungern, två världskrig, kommunistisk diktatur - det finns en tyngd i staden som gör sig påmind överallt. Jag bar med mig en ständig känsla av att jag såg saker som jag ändå inte SÅG. Som om det fanns flera berättelser utöver den officiella. Som om varje staty, kyrka, palats och gatsten hade mer än en sanning.

Kedjebron

Jag ska inte trötta ut någon med föreläsningar. Ibland behöver man få välja själv vilken fakta man ska fördjupa sig i och hur många lager man vill skala av. Här kommer några bilder:

Hjältarnas torg

På Slottshöjden med Pest i bakgrunden

Under kedjebron

Slottshöjden

Jag återkommer med fler bilder. Vill du lyssna på Franz Liszts Hungarian Rhapsody så finns den här.


I morgon är sommarlovet slut.