Himlen fick ta stor plats i de bilder jag tog idag. Det var ett speciellt ljus med omväxlande sol och åskblå moln. När man befinner sig ute på Österlen med den väldiga himlen över sig och horisonten så långt borta, då hisnar det i magen och man känner hur liten man egentligen är på jorden.
Överallt har människan lämnat sina spår och format landskapet efter sina behov. I tusentals år har människor här haft sin boplats och sin försörjning. Generationers rötter går långt ner i den skånska myllan. Ändå påminner den väldiga himlen om hur lite vi har att sätta emot om naturens krafter skulle bestämma sig för att återta det vi tror att vi har tämjt och erövrat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar