Flyktighet

Så snabbt går en sommar förbi.
Mitt i juli, när solen lyser blank och trind och fåglarna sjunger sig hesa är livets flyktighet som mest uppenbar. Inget kan du hålla fast. Inget av svaren på de stora frågorna kan du ens ana, bara gissa.

På sätt och vis är livet enklare under transportsträckorna: pendeltåget, vardagsslitet, tvättstugan och tv-soffan. Där är det riktiga livet. När sommardagen står skimrande och gäckande och man bara vill hålla fast och inget finns att hålla i - det är då man inser att allt bara är en sång av Whitney Huoston: I Will Always Love you. När sången är slut är illusionen borta.

Jag har bestämt mig för att vila i min visshet om att svaren finns, men inte här och inte nu. Det är så lätt att börja jaga, samla, bygga - på något sätt med egen kraft ordna sig något gripbart och kvarblivande. Det är bara det att jakten på "kvalitetstid" kan vara det största hindret för att bara leva i nuet. När Nuet är det enda vi får.

Flakaberg 21 juli 2013

En liten bildrapport från en liten by i jämnhöjd med Polcirkeln.

Phylloscopus trochilus

Den här lilla fågeln flög in i mammas köksfönster, svimmade av en stund och fick återhämta sig i skuggan på altanen. Den var först helt groggy och förstod inte att vara rädd när jag plockade upp den, den bara satt i min hand. Vi lämnade den i fred en kvart, och när vi gick ut för att titta till den, då flög den i väg runt husknuten.

Uppe på Flakaberget

Campanula rotundifolia

Vaccinium myrtillus

Berg

Hur en människa förhåller sig till ett berg säger en del om den människans personlighet.

• En del måste klättra upp på toppen - bara för att de kan.
• Andra tycker att det är klokare att helt enkelt gå runt.
• Några föredrar att  bara betrakta det för att beundra dess skönhet.
• Somliga struntar att det finns och ägnar sin tid åt mer produktiva bestyr.

Jag är född i skuggan av ett berg och i större delen av mitt liv har mitt synfält söderut begränsats av Dundret. Idag bor jag i ett helt berglöst landskap där havet utgör den södra gränsen. Endast jordens krökning hindrar mig från att se Tyskland på andra sidan. 

Berg är starka symboler för hinder i våra liv. Men också symboler för någonting fast och tryggt. Orubbligt. 

Otaliga berg har sina platser i mänsklighetens medvetande: i historien, litteraturen, konsten och musiken. Ararat, Sinai, Mt Everest, Kilimanjaro, Hannibals tåg över Alperna, Barnen från Frostmofjället, Rivers Deep Mountains High.

Här är jag uppe på Ben Lomond: 

On the bonnie banks of Loch Lomond

Skottland. Säg det namnet och en mängd associationer uppstår. När vi har berättat att det var vårt resmål denna sommar har vi genast fått en massa olika förslag på vad vi ska göra och titta på. Vi visste redan emellertid vad vi ville: vandra och vila. Vilket vi gjorde. Och jag har fotograferat. En massa! Några bilder kommer att hamna här i bloggen med lite funderingar  till. De flesta bilder behöver inga förklaringar - Skottland är mycket vackert.

Här är några att börja med:

Me on the bank of Loch Lomond

Klicka på bilden så ser
du simmaren

Many shades of grey

Här tystnar orden.

Tisteln är Skottlands nationalblomma

Panorama från Ben Lomond

Här är en länk till den kända "The Banks O' Loch Lomond"

Lite uppdatering 3 - Pildamsparken, Malmö 29 juni 2013

Really?

Av alla större städer i Sverige är Malmö min favorit. En viktig orsak är ju att det är den närmaste storstaden, men där finns också en känsla som jag uppskattar. Den internationella stämningen är påtaglig, kontrasterna är omedelbara, mångsidigheten uppenbar. Jag och S tog Pågatåget in till Triangeln och bara strövade omkring i Pildamsparken och kring Möllevångstorget innan regnet fick oss att besluta oss för en lunch inomhus.

Här är några parkbilder:

Kärlek

Närgången

Har du något till mig?

Lite uppdatering 2 - djurliv

Vi hade en igelkott som inneboende på vår uteplats utan att vi visste om det. I ett hörn, under en hopknölad presenning hade den ordnat sig en plats att tillbringa förmiddagarna på. S hörde en dag hur det krafsade där under, och när vi lyfte på presenningssjoket upptäckte vi vår lilla gäst. Lukten och antalet bajskorvar avslöjade att det inte var första gången den tagit siesta i det hörnet. Surmulet larvade den iväg under planket till grannens uteplats och sedan in under buskarna. Vi slängde presenningen.

Försöker gömma sig i presenningen

Här blir man störd! Adjö!

Även om det är trevligt med igelkottsbesök bestämde vi oss för att hålla städat i fortsättningen och inte lämna något som någon vill bygga bo i. En del mornar hittar vi lämnade "visitkort" och förstår att kotten har passerat under natten, men vi tycker det är bättre att den tar sina tupplurar i en av områdets alla buskage i stället för på vår uteplats.

Lite uppdatering 1

Semestern är inledd! Efter två veckors återhämtning, då jag inte riktigt har haft tillgång till mitt huvud, känns det som om jag börjar komma upp till ytan igen. Igår hade vår lilla tåg/mat/blogg-grupp ett skratt- och matmöte på Store Thor på Stortorget här i Ystad.Länk här!

Före det har jag, som sagt, ägnat mig åt långsam återhämtning: Långa, lata frukostar och korsordslösning på altanen kombinerat med grovstädning av badrummen och lite handarbete.

Jag drabbades av några dagars kreativitet och tillverkade en väska av restgarn och en kvarbliven bit siden. Resultatet blev så här:

Jag hade sett en liknande väska i en affär, men tänkte att den där kan jag göra själv! Den är virkad i bomullsgarn med dubbelstolpar. Axelbandet är gjort i makramé. Jag är speciellt nöjd med väskans inredning med flera fack och blixtlås. Från början hade jag även ett lock, men jag tyckte väskan var snyggare utan och tog bort det. Axelbandets fästen funderade jag mycket på då det var svårt att få det snyggt. Till sist bestämde jag mig för att virka tätt, tätt med fm runt fästena för att dölja lösa trådar och annat och avslutade med en rolig liten "flärp".

Handarbete är verkligen en underskattad avkoppling. (Dvs underskattad av dem som inte håller på med det - alla handarbetande vet värdet!) Stress försvinner och man kan helt uppslukas av det meditativa i att virka varv, på varv, på varv. Inte längre perspektiv än till nästa maska, nästa färgbyte. När man börjar ett arbete vet man att det kommer att ta många, många timmar innan det är klart och man kan låta sig uppslukas av känslan av att tiden står still i processen. Upplevelsen är väldigt lik att förlora sig i något dataspel, men slutprodukten blir något konkret som du kan ha glädje av en långt tid framåt.