Mitt i juli, när solen lyser blank och trind och fåglarna sjunger sig hesa är livets flyktighet som mest uppenbar. Inget kan du hålla fast. Inget av svaren på de stora frågorna kan du ens ana, bara gissa.
På sätt och vis är livet enklare under transportsträckorna: pendeltåget, vardagsslitet, tvättstugan och tv-soffan. Där är det riktiga livet. När sommardagen står skimrande och gäckande och man bara vill hålla fast och inget finns att hålla i - det är då man inser att allt bara är en sång av Whitney Huoston: I Will Always Love you. När sången är slut är illusionen borta.
Jag har bestämt mig för att vila i min visshet om att svaren finns, men inte här och inte nu. Det är så lätt att börja jaga, samla, bygga - på något sätt med egen kraft ordna sig något gripbart och kvarblivande. Det är bara det att jakten på "kvalitetstid" kan vara det största hindret för att bara leva i nuet. När Nuet är det enda vi får.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar