Några höjdpunkter - drama

Timbavati är ingen djurpark. Djuren lever på naturens villkor och vi människor är bara gästande besökare. Den här episoden är ett tydligt exempel:

En morgon åker vi efter en uttorkad flodfåra för att spana efter en lejonfamilj som brukar hålla till där. Det går långsamt eftersom underlaget är löst och hjulen gräver ner sig
 i sanden. Så får vi syn på den lilla familjen. Vi har stött på dem förr i det här området: en mamma med två ungar. En är en hanne på något år; manen har hunnit bilda en rufsig krans kring halsen, men han är ännu inte beredd att lämna sin mor för att ansluta sig till en kringströvande ungkarlsgrupp. Den andre är en unge, född i år.

Lejon spanar i buskaget

De ligger och vilar sig i skuggan, struntar fullständigt i att vi dyker upp. Men så händer något: hela familjen reser sig snabbt och försvinner snabbt och ljudlöst in i vegetationen på flodbrinken. Var det vi som skrämde dem? Nej, bakom kröken dyker en annan familj upp: två vuxna elefanter och en liten, liten elefantbaby. SinClare berättar att lejonen mycket väl kan tänka sig att ha den lilla elefantungen till middag.

Elefanterna är medvetna om lejonens närvaro men går ändå lugnt vidare i flodfåran, passerar oss och klättrar efter ett tag upp på flodbrinken och försvinner ut ur vårt synfält. Vi står kvar på botten av den fyra, fem meter djupa flodfåran.

Lejonen kommer tillbaka ut ur buskaget. Mamman och den lilla ungen lägger sig till ro igen, men den unge hannen kan inte stilla sig. Han går fram och tillbaka, och efter en liten stund gör han några språng upp ur flodbädden och försvinner. Mamman kallar på ungen och de följer efter.

Gamarna

Inte lång stund efter hör vi vrålet från en ilsken elefant och vi förstår att någonting händer där uppe. "Inte elefantbabyn!" tänker jag, men vet också att vi inte kan - eller ska - göra någonting. Vi försöker ta oss upp för att se vad som händer, men hjulen bara gräver ner sig hela tiden och det tar lång tid innan vi befinner oss på fast mark. Att något har hänt förstår vi när vi ser gamarna cirkulera ovanför oss.

En upprörd elefant med fladdrande öron skymtar mellan några träd, men av säkerhetsskäl vill inte våra rangers åka dit. En arg elefant är alldeles för farligt. Vi kör runt i bushen en stund men ser inget mer förutom gamarna som sitter flockade i ett träd. Inga elefanter, inga lejon - vare sig levande eller döda.

Vad som hände där uppe ovanför oss vet vi inte förutom att det blev något sorts möte mellan lejon och elefanter

Lejonungen vilar i flodbädden

. Förhoppningsvis lyckades de stora elefanterna freda den lilla ungen. Samtidigt hoppas jag ju innerligt att lejonen fick sig en rejäl middag ändå. Bara inte elefantbabyn.