Sista natten kom en leopard på besök. Jag och maken var lyckligt ovetande, fick höra det först till frukosten. På kvällen hade vi följts av en av personalen till vår hydda. Vi tyckte hela tiden att det var lite överdrivet att vi skulle följas hela tiden när det var mörkt - vad skulle kunna hända på tvåhundra meter? resonerade vi. När hon hade gått tillbaka hade hon sett hur leopardspår hade trampats ovanpå våra. Den hade alltså passerat stigen alldeles bakom våra ryggar utan att vi märkt något. En liten stund senare dök den upp vid poolen där den hade legat en bra stund innan den försvann in i natten. Själv hade jag den kvällen stått en bra stund utanför hyddan och beundrat natthimlen med Södra Korset längst ner på Vintergatan, helt omedveten om att en av landets urinvånare bestämt sig för att titta in och se hur vi gäster skötte oss.
Vår sista safaritur, morgonen innan vi skulle åka vidare, blev magisk. Höjdpunkten var vid en damm där vi fick se en elefantfamilj bada och leka samtidigt som en flodhäst lekte periskop och en lejonhanne låg och sov under en buske alldeles vid vår bil. Bilden på elefantfamiljen har jag i ett tidigare inlägg.
På väg hem dök plötsligt en elefanthanne upp alldeles intill bilen. Vi hade sett den stå och skrapa barken av ett träd och närmat oss försiktigt. Som jag nämnt tidigare var det få av djuren som överhuvudtaget verkade märka att vi var där, men denna elefant såg oss. Den lämnade trädet och närmade sig vår bil. Den stannade två meter från oss och stirrade stint på oss. Jag kände hjärtfrekvensen öka. Två steg till och den skulle kunna välta Land Rovern över ända. Vi blev tillsagda att vara stilla.
SinClare startade bilen - elefanten ryckte till och allas hjärtan stannade i skräck. Men djuret vände och försvann in i bushen. Det ögonblicket var nog då jag var som mest rädd under hela safarin. men inte mer rädd än att jag hann ta den här bilden:
.jpg) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar