Mitt yrkes förutsättningar!

Peter Wolodarski har skrivit en mycket tänkvärd artikel i DN. Han har lyckats ringa in precis det som är orsaken till den närvarande lärarutbildningskrisen. Tyvärr är sanningen ett beskt piller som få politiker kommer att vilja svälja: det kommer att kosta pengar!

Jag älskar mitt yrke och har haft turen att arbeta på bra skolor där jag kunnat utvecklas i mitt yrke, men jag är helt övertygad om att jag kunnat göra ett ännu bättre arbete om de rätta förutsättningarna hade funnits: färre elever att ansvara för, färre undervisningstimmar att planera, mer tid till att arbeta med de sociala problem som skolan alltid kommer till korta med, tid till att verkligen reflektera och vara kreativ.

Tyvärr är det många politiker som inte förstår vad läraryrket innebär. De tittar på ett schema och tänker: "Jobbar hon bara arton timmar i veckan? Här måste vi lägga på arbetsuppgifter!" Sanningen är att varje timme på schemat genererar åtminstone ytterligare en timme i planering, dokumentation och efterarbete. Därtill tillkommer det ansvar man har som mentor Det viktigaste jobbet gör man inte på schemalagda lektioner då man har en hel klass att arbeta med. Slutligen bör jag hålla mig ajour med pedagogisk forskning, fortbilda mig inom ämnet och helst också hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen. Sanningen är att de 45 timmar i veckan som jag har betalt för sällan räcker till. Jag brukar använda loven, mina inarbetade ledigveckor, till att hinna ikapp.

Så här skulle jag kunna göra ett bättre jobb:

• Bort med förtroendetiden, låt mig jobba vanliga 40-timmarsveckor.
• Högst fem undervisningsgrupper motsvarande 14 klocktimmar per vecka.
• Högst 10 elever att vara mentor för.
• Ge mig kvalitativ fortbildning motsvarande 7,5 hp/år.

Jag vet att det är omöjligt att genomföra i dagsläget, dels för att det skulle kosta mer pengar att anställa fler lärare (vilket blir konsekvensen), dels för att det inte FINNS tillräckligt många utbildade lärare i Sverige för att täcka upp de tjänster som skulle skapas. För att lösa det sista  - på lång sikt - krävs det som Peter Woldarski kommer fram till: en löneförhöjning på ca 10 000 kronor i månaden.

What happens when I think too much

The Internet and the social media are taking over more and more of our everyday life. Technology is evolving so fast that it's hard to keep pace.  I think that in a very close future your computer will be nothing but a small implant in your temporal bone. It will be connected to goggles which can be turned into a screen with just a wink of an eye. You don't need your hands to operate it - just look at a spot on the screen and you can surf the Internet and keep in touch with all your friends. BUT...

This  whole computer revolution is directed by aliens, who by no means have any good intentions. When all people are connected to internet through this implant, they will push a button and take control of the  entire mankind. They will rule people's thoughts and feelings to whatever purpose they have...

...except mine! Because I will be one of the few who refuse to let Internet into my head. We will form a rebel group that will fight the aliens, and eventually me and Bruce Willis will strike them out!

Sanning...

Den religiöse säger: Sanningen finns i vår tro!
Ateisten säger: Sanningen finns bara i det vi kan se!
Humanisten säger: Sanningen är det som är bäst för människan!
Egoisten säger: Sanningen är det som är bäst för mig!
Vetenskapsmannen säger: Sanningen finns i det vi kan mäta och beräkna!
Ekonomen säger: Sanningen finns i det som kan räkas i kronor och ören!

Förutom att filosofera har jag pyntat. Glad Påsk till er alla!

Naturens design och HK-undervisning

 Är det inte märkligt hur vissa saker som man läser kan fastna i minnet! Jag kan t.ex. minnas ett uppslag i min hemkunskapsbok från 70-talet. Det handlade om heminredning och boken slog fast att det var i naturen man skulle söka inspiration till färgsättningen. Underförstått: grönt, orange och brunt. Det var i alla fall de färger som fanns på bilduppslaget.

Jag söker gärna färginspiration i naturen. I går tog jag en fotopromenad i Dag Hammarskjölds park och hittade en vacker vårvinter-färgskala. Inte så 70-taligt kanske, men jag måste ju ändå ge det där bilduppslaget i HK-boken rätt.

I övrigt måste jag ifrågasätta en hel del av det som jag lärde mig i skolköket på högstadiet. Ett stort fokus i hushållsekonomin låg ju på att maten skulle vara så billig som möjligt - en tankegång som nu, 35 år senare, visat sig lett till inte speciellt önskvärda konsekvenser. Den billiga maten visar sig innehålla allt möjligt annat än det vi tror att den ska innehålla. I efterhand skakar alla experter på huvudet och säger: "Man får det man betalar för!" Men DÅ skanderade klokskapen: "Mer till alla, till vilket pris som helst!" Vilket ger perspektiv.

Vilka av dagens sanningar kommer 2040-talets människor att skaka sina huvuden åt? Det vet inte jag, men jag tror att tesen om naturens överlägsna förmåga att skapa harmoniserande färgsättning, den kommer nog fortfarande att gälla.

Ystad 11 mars 2013

OBS! Den här bilden tog jag när jag var på väg in i bilen,
 inte när jag precis kommit ut. I fall någon undrar.

Efter en vecka av vårlöften slog kung Bore tillbaka. Bilden visar vad som mötte mig i morse när jag skulle åka till jobbet!

En liten snökanon i mitten på mars kan man väl stå ut med, men hela livet kan ju ibland drabbas av olika bakslag. När vi som bäst tror att vi kommit över ett krön i livet och börjat se fram mot behagligare tider, då kommer olycksdagarna utan förvarning.

Ibland tänker jag att jag nog egentligen inte får ha det så bra som jag har det nu: lugn tillvaro, koll på privatlivet, bra arbetssituation, hälsa och välgång. I tevesåpornas värld hade det ju helt säkert betytt att en katastrof stod för dörren. I verkligheten vet man ännu mindre. Lyckan kommer, lyckan går - ingen försäkran att något består. Inte undra på att en del hemfaller till vidskepelse och ska knacka i trä så fort man råkar säga något som tyder på tillfredsställelse med livet.

Det enda raka är väl att njuta av det goda just denna dag för med sig. En dag, ett ögonblick i sänder. I morgon kommer kanske en ny snökanon. Eller solsken...

Jag är här!

Sedan två och ett halvt år åker jag pendeltåg till och från arbetet. För det mesta är det mycket praktiskt och bekvämt (förutom ekonomiskt och klimatsmart), men vissa dagar fungerar det mindre bra. Som idag, då tåget kom in till Ystad endast några få minuter efter utsatt tid medan stadsbussen från stationen gick punktligt efter klockan. Resultat: trots att jag sprang åkte bussen ifrån mig. Några gånger tidigare har jag kunnat genskjuta bussen på övergångsstället och blivit upplockad (dvs upp-plockad) av en välvillig chaufför. Idag orkade jag inte lite på någons välvilja, och det rådde dessutom vackert vårväder, så jag bestämde mig för att ta tjugofemminuterspromenaden hem från stationen.

Och det visade sig att en promenad var precis vad jag behövde! Jag hann gå ner i varv efter en hektisk dag, jag fick njuta av en lång rad av den tidiga vårens kännetecken - t.ex. alla rabatter kring klostret där arméer av krokusar framfusigt skjuter upp sina gröna spiror, och jag fick framför allt en energikick av att möta ett gäng glada småtjejer strax före vårt bostadsområde.

De var i tioårsåldern, fem-sex stycken som lekte på gångstigen. Redan på långt håll la jag märke till framför allt en av dem. Hon dansade en hemmagjord dans och sjöng om och om igen: "Jag är här! Jag är här!" När hon såg att jag närmade mig blev först hennes rörelser och sång förlägna, men sedan såg jag att hon fattade ett beslut och hon tog i med fulla lungor: "Jag är här! Jag är här!" samtidigt som hon såg mig rakt in i ögonen.
Och då blev jag så glad!

Hon bad inte om ursäkt för att hon fanns till, hon sjöng för livet och för friheten. En av kompisarna såg mig också och försökte försiktigt ge henne en vink om att det kanske var lite skämmigt att synas och höras så, men den sjungande flickan lät sig inte stoppas. När jag gick förbi sa jag: "Ni skulle sjunga allihop!" Jag hann se dem titta på varandra, och sedan stämde de in i sången, en efter en: "Jag är här! Jag är här!" medan jag leende fortsatte min väg.

Tänk om det alltid var så lätt!

Ystad 3 mars 2013

Som sagt: det blev mycket skidåkning på teve idag, men självklart hann jag ta lite vårbilder också.

Fågelboet är ännu tomt.

Fortfarande en del spår efter vintern, men ljuset vinner.

...och så vårens första tusensköna!

En skiddag är ingen skitdag!

Jag är helt slut! Mjölksyran pumpar i kroppen och hjärtat går upp i maxpuls. Femmilen blev en pärs även för oss som sitter i tevesoffan. Vilken bragd! Johan Olsson - jag säger bara JOHAN OLSSON!!!

Bild lånad från SVT

Samtidigt följer vi den duktiga svägerskan, A, som närmar sig Mora. En härlig skidsöndag!

Men trots all magisk skidåkning drar vårvädret ut mig i solen. Fördelen med långa lopp är att man faktiskt inte behöver titta hela tiden.

Vintern gäckas

Så blev det äntligen VÅR! Där det för en vecka sedan låg snö lyser nu vintergäck och snödroppar och får även ishöljet kring mitt inre att smälta. Ett par dagar har även, den under denna vinter så frånvarande, solen värmt söderväggar och människokroppar och återgett mig hopp om livet. Jag är så beroende av ljus för att orka finnas till!

Här kommer några bilder från min hundpromenad idag:

Så här är det: Vintern tar ALLTID slut till sist!