Mitt yrkes förutsättningar!

Peter Wolodarski har skrivit en mycket tänkvärd artikel i DN. Han har lyckats ringa in precis det som är orsaken till den närvarande lärarutbildningskrisen. Tyvärr är sanningen ett beskt piller som få politiker kommer att vilja svälja: det kommer att kosta pengar!

Jag älskar mitt yrke och har haft turen att arbeta på bra skolor där jag kunnat utvecklas i mitt yrke, men jag är helt övertygad om att jag kunnat göra ett ännu bättre arbete om de rätta förutsättningarna hade funnits: färre elever att ansvara för, färre undervisningstimmar att planera, mer tid till att arbeta med de sociala problem som skolan alltid kommer till korta med, tid till att verkligen reflektera och vara kreativ.

Tyvärr är det många politiker som inte förstår vad läraryrket innebär. De tittar på ett schema och tänker: "Jobbar hon bara arton timmar i veckan? Här måste vi lägga på arbetsuppgifter!" Sanningen är att varje timme på schemat genererar åtminstone ytterligare en timme i planering, dokumentation och efterarbete. Därtill tillkommer det ansvar man har som mentor Det viktigaste jobbet gör man inte på schemalagda lektioner då man har en hel klass att arbeta med. Slutligen bör jag hålla mig ajour med pedagogisk forskning, fortbilda mig inom ämnet och helst också hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen. Sanningen är att de 45 timmar i veckan som jag har betalt för sällan räcker till. Jag brukar använda loven, mina inarbetade ledigveckor, till att hinna ikapp.

Så här skulle jag kunna göra ett bättre jobb:

• Bort med förtroendetiden, låt mig jobba vanliga 40-timmarsveckor.
• Högst fem undervisningsgrupper motsvarande 14 klocktimmar per vecka.
• Högst 10 elever att vara mentor för.
• Ge mig kvalitativ fortbildning motsvarande 7,5 hp/år.

Jag vet att det är omöjligt att genomföra i dagsläget, dels för att det skulle kosta mer pengar att anställa fler lärare (vilket blir konsekvensen), dels för att det inte FINNS tillräckligt många utbildade lärare i Sverige för att täcka upp de tjänster som skulle skapas. För att lösa det sista  - på lång sikt - krävs det som Peter Woldarski kommer fram till: en löneförhöjning på ca 10 000 kronor i månaden.